I brist på bättre att göra, och eftersom guldfiskminnet ständigt hägrar vid horisonten, har jag beslutat mig för att bryta mot allt bättre vetande och alla mina hårda (nåja, ungefär lika hårda som "extra doux"-toalettpappret här i Provence) principer och börja - you guessed it - blogga. Jag vill genast införa en disclaimer här, som lyder något i stil med "detta är endast medan jag är ute och far" och "jag kommer inte att uppehålla ovanan när jag är tillbaka till verkligheten igen". Vi får väl se hur länge det löftet (hotet?) håller.
Som vissa av er redan vet har jag lite res/flyttdille (vissa skulle kalla det DAMP; jag själv väljer att förbli odiagnosticerad, trots min mors ständiga hintande om att jag starkt påminde om ett ADHD/Aspergerbarn när jag var...lite yngre än jag är nu). Detta yttrar sig i att jag inte kan stanna på en plats särskilt länge; huruvida denna platsmarkör gäller en anställning, en lägenhet, en stad eller för all del ett land är av mindre vikt. Hur som helst medför denna åkomma (?) / detta personlighetsdrag att jag a) har alldeles för många lägenheter på en och samma gång samt b) aldrig riktigt är i ett och samma land längre än ett par månader.
Det är lite här bloggen kommer in sörrni. Är man inte hemma är man ju per definition någon annanstans; men mitt varande består nog snarare av ett ständigt "stans", och det skulle ju vara roligt (tänkte jag) att ha ett ställe där man så att säga alltid är, även när man inte är där. Som till exempel ett ställe som denna blogg.
Jag ska avrunda detta initiala presenterande inlägg nu, och försöka organisera mig lite mer efter den linjära punktformsprincipen (jag tror inte riktigt att världen är redo för en postmodern blogg; men vem vet?). I och med detta kommer nästa inlägg att ta vid för enkom ett par dagar sedan, då jag först begav mig ut på de proverbiala vägarna för detta års / denna säsongs långsemester / sightseeingrunda / världseskapism.
Så häng på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar